MUSIK
Ensemble Adapter (Kristjana Helgadóttir, flöjter;
Gunnhildur Einarsdóttir, piano och celesta; Matthias Engler,
vibrafon, klockspel). Tenalj von Fersen 29.10.2006
Hos den amerikanska tonsättaren Morton Feldman är det
musikaliska tidsbegreppet annorlunda än vad det är i
kompositioner med ett "normalt" formspråk där det finns en
början, en utveckling och ett slut. De längsta av Feldmans
verk räcker i mer än fem timmar och under den tiden
händer inte så mycket; det finns ingen harmonisk utveckling
men nog förskjutningar i rytmen, taktarterna och tonhöjderna.
Stämmorna läggs på varandra i ett raster som inte
är helt symmetriskt. Musiken transformerar tidsbegreppet - det
är som om en oändligt lång tid eller ett och samma
ögonblick skulle utspela sig - och klangfärgen och tonvolymen
kräver exakthet samt fasetter.
Crippled Symmetry är med en längd på en och en halv
timme inte det värsta maratonverk Feldman skrivit men
representativt för hans musikaliska tänkande. Den "haltande"
symmetrin går ut på att de olika instrumenten aldrig
befinner sig på precis samma ställe i noterna men nog bildar
ett mönster som har sin egen estetik. Bland annat har Feldman
låtit sig inspireras av figurerna på islamiska mattor.
Klangen hos pianot och celestan placerar sig nästan oskiljbart
nära klangen hos vibrafonen och klockspelet, och ändå
finns där en avgörande liten skillnad i tonfärg som
föder en egen klangestetik. Mellan dessa instrument placerar sig
flöjten och basflöjten, som mestadels upprepar ett stigande
och fallande fyrtonsmotiv. Mot slutet upprepar alla instrument samma
toner, långsamt, långsamt, ännu långsammare.
Feldmans tonspråk, som har sina likheter med minimalismen utan
att vara minimalism, kan upplevas som ambivalent. Man frågar sig
om musiken är en skickligt kokad soppa på magra ingredienser
eller om kombinationen av intuition och struktur verkligen träffar
något väsentligt i musikens väsen och lyckas
överbrygga klyftan mellan känsla och beräkning.
Åtminstone finns en meditativ skönhet i denna
långsamhetens estetik.
Den tysk-isländska Adapter-ensemblen gjorde ett förstummande
noggrant arbete. Gruppen lyckades bevara magin från början
till slut genom att ge varje ton sin exakta volym, färg och
metriska puls.
Adapter uppger som sin ambition att leverera övertygande
framföranden av ny musik, utveckla en egen klangestetik och
söka nya konsertformer som också inbegriper andra
konstarter. Flera konserter i Tenalj von Fersen på Sveaborg
utlovas även om några nya konsertdatum inte ännu
konkretiserats. Det är just ett reguljärt utbud av
experimentell musik som inte alltid funnits i Helsingfors.
MIKAEL KOSK
Hufvudstatsbladet. Helsinki 31.10.2006